Trakthyggesbruk i stor omfattning ger negativ konsekvens

Har odlat trädgård i 45 år. Vet det gäller ha så lite bar jord som möjligt. Trädgård och skog borde inte skötas så oerhört olika som man gör i Sverige. Om man gör ett arbete på åkern bör man snarast se till att något växer upp. Marktäckande i skog är oftast bärris med ljungmykorrhisa, skogen sköts genom att få bort allt som växer. Det gör man ofta med att harva, vilket resulterar i att det läcker oerhört mycket både humus och näringsämnen. Då kommer det plantera att förväxa i drivning, som överskott av näring ger. Men visst i lantbruk när frigörs näring genom röra om, det kan ge bättre tillväxt för en tid. Men samtidigt är det verkligen sådan drivningseffekt man vill ha, blir det bra skog av det. Ger bland annat som resultat den omfattanden brunifiering i alla vattendrag. Hur kommer det sig att skogen sköts så annorlunda än man gör på åkern. Handlar det egentligen om att göra det lätt att jobba för få fram mycket skogsmassa. Man förlorar ju också så oerhört mycket på detta ekonomiskt. Mykorrhiza är ju det som förser skogen med näring, så att det växer bra. Det etablerde sättet för skogen att klara sin näring måste räddas, många träd kvar kan nog klara det. Naturen drabbas av bränder, av vindfällningar, men aldrig på det sätt hyggen sköts. Men hur skogen sköts i Nordamerika förefaller vara snäppet värre än i Norden. Skillnad kan vara i Norden de som sköter är de som äger och trots allt lite rädd göra fel. I nordamerika äger tydligen samhället den mesta skogen. Det får dåliga konsekvenser. För att klara klimatutmaningar måste mycket löv få växa med barrträden. Överallt i Europa ersätter man lövträd med det som anses ge mest virke, Douglasgranen. Men de angrips mer i ett varmare klimat. Alltid när man plantera något som inte förut funnits på platsen bör man se hur är förhållanden där de hör hemma. Douglasgran är ingen patentlösning växer i fuktigt klimat, relativt lite stark kyla..

Ett stort problem är att svenska och finska skogsbranschen inte förstår hur mycket av CO2-bindningen som sker i rotzonen. Det man inte ser, det förstår man inte. Man vill gärna sprida gödningsämnen över barrskogsplantorna, det ha man lärt sig sedan mycket länge, för att få det gröna ovan jord att växa bättre. Alternativt till gödsling är att man river upp skogsmarken genom att harva, sedan planterar man. Detta precis ett av de fel som man gjorde i lantbruket under 1900-talet. Men där ha man numera lärt sig hur det går. Men inte i skogsbruket. Det är helt galet att riva upp skogsmarken som man gör. Kvarvarande träd bör istället stå med relativt litet avstånd efter hyggen. Detta för att inte förstöra det nödvändiga samverka mellan träd av mykorrhiza. Man skall absolut inte riva upp allt genom att skogsharva. Mykorrhizan skall absolut inte rivas upp. Det är den som ser till att skog växt genom tiotusentals år efter istiden i Norden, i miljoner år i andra delar av världen. När den är bort kommer det i längden växa sämre. Vid nyplantering bör jord öppnas med något redskap, där ett nytt träd sedan planteras. Man river inte upp bärplantorna de tar inget från träden som man tycks tro, att de finns är inte alls negativt för skogsplantan. Märkligt är att man inte förstå vikten av Mykorrhizsymbios för både träd och ljungplantor som blåbär och lingon. Med harvningen försöker man göra allt för som man tror gynna den nya skogsplantan, men istället skadar istället helt i onödan mykorrhizan. Det är viktigt att så mycket som möjligt efter hygget är som tidigare. Man är så stolt om den nya plantan växer sjukt mycket samtidigt som det säkerligen läcker mycket från marken. En annan stor fråga är också framtiden för granen i södra Sverige. Har i motsats till andra träd invandrat norrifrån och delvis österifrån. Tyder på att gran inte är anpassat till ett betydligt varmare klimat? År det inte troligt den vanliga granen Picea abies inte skall odlas i södra Sverige. Kommer troligen drabbas av stora sundhetsproblem. Som granbarkborreangrepp. Snart kommer Ips duplicatus som angriper i Centraleuropa. När det gäller skog handlar om att tänka minst 70 år framåt. Även kraftiga stormar kommer säkerligen öka i frekvens. Granar har utbrett grunt rotsystem. Välter lättare än tall, i synnerhet efter först stått i mycket stora regn. Planterade i monokultur kommer granar troligen riskera drabbas av mycket stormfällningar. Antar man måste tänka vilket barrträd man skall odla i stället. Bäst är väl vanlig tall, som ger mycket trevligare skogar och hör hemma här, men även Europeisk lärk är möjlig då dessa fäller barr och därmed inte blir så stormkänsliga under höst och därmed bättre anpassade till blöta vintrar. Bättre anpassade alltså till Sydsverige. Vanliga Rödgran hör naturligt till Tajgan. Har fått hjälp att etableras i Sydsverige. Om man inte förstår denna konsekvens kan det innebära stora problem för svensk skogsskötsel. Är uppvuxen i ett helt annat svenskt landskap än dagens. Skogsbete var det som gällde i Småland. Gynnade delvis gran som inte gärna ätes, men ändå i de många gläntorna fanns gran men också rik bioversitet gynnat av betet.. Minns det fanns väldigt mycket blåbär och lingon. Men också mycket blommor. Gott om bin och humlor. Krösaplockning (lingon) var viktigt från barnsben för oss fattiga som levde där.

Klimatändringar kommer få stora konsekvenser i många av jordens odlingsområden. Klimatet ändras ordentligt. Mer i sydligare länder än i Sverige. Konsekvenser är enorma, men många väljer att titta bort. I synnerhet i Sverige och USA. Allt måste göras men i dessa länder ser man istället vindkraften som det stora problemet. Detta för att slippa se verkligheten.

Leif Lindblom Fil. Kand. info@leiflindblom.se 0706861213, 520714-xxxx, Blogg: https://leif-lindblom.com